Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 -
— hon fnös til] helt föraktligt — men en sådan
här dag, då alla voro så glada, det var något ändå
mycket värre. Ty för lienne skulle nog aldrig mera
någon glad dag komma, för henne voro vinter och
sommar lika långa.
Hon afskydde egentligen källarträdgården och
sin plats som skänkjungfru; hon hade mer än en
gång tänkt flytta därifrån, men det hade varit henne
omöjligt, hon var liksom fastknuten vid detta ställe,
dit hon kommit för flera år sedan — ja, det var
väl snart hela fem — då hon ännu var helt ung,
och så glad, och då sommaren var så skön, i syn-
nerhet om kvällarna: att ro sakta och obemärkt ut
öfver den klara viken, in under den blommande
häggens täta grenar, som nästan bildade ett hvalf,
att livila här med årorna, känna en arm kring sitt
Iif och heta kyssar på sin hals, att nästan bäras
upp i land och upp för den gröna sluttningen, där
liljekonvaljerna nyss slagit ut!
Ja, då var det sommar, jubel inom och utom
henne, och hennes Iif tycktes henne så oändligt
rikt. Hvad hon då tyckte synd om alla andra
flickor, både de fina damerna i staden och hennes
jämlikar, som voro så fattiga emot henne! Och
hon tänkte på den gången, då han, som hon inte,
nej, inte kunde glömma, först kom. Det var tidigt
på våren, den första vårdag, då man serverade ute,
gångarna voro nykrattade, de ljusröda snäckorna
kring rabatterna rentvättade, tulpanerna stodo i
långa brokiga rader -— hon kom i håg hvarje den
minsta detalj. Själf hade hon om vintern fått plat-
sen här, och ombytet af den kvafva matsalen till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
