Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 161
stranden, till baggarnas dunkla löfhvalf, där det
var alldeles mörkt, och där, där var det han bru-
kade lägga upp årorna och nästan bära henne i
Hon hade ofta hört talas om, huru firad han
»
var i den lilla staden, och hon såg honom ibland
i sällskap med dess damer vid de små privata kaffe-
tillställningar, som någon gång ägde rum i källar-
trädgården. Hon hade då från sin plats i kiosken
med ångest gifvit akt på honom, obemärkt sökt läsa
i hans ögon, om dessa — lika långt och varmt som på
henne — sågo på någon af de fina unga damerna där
inne i rotundan, där det var svalt och skuggigt om
eftermiddagarna, och där hon fått flytta i hop två
bord, för att sällskapet skulle kunna sitta mera
samladt.
Han var alltid den, som roade alla de andra,
och både apotekaren, den gamle pensionerade kap-
tenen med de hvita mustascherna och den röda
näsan, till och med löjtnanten från bruket, som
annars alltid varit den finaste kavaljeren, voro all-
deles bortskymda af honom. Med af oro torra läp-
par och nästan matt i hela kroppen väntade hon
vid dessa tillfällen förgäfves efter en förstulen nick
eller en min af igenkännande. Men han såg aldrig
på henne då — aldrig; han tycktes ej ens märka,
att hon fanns där; det behöfdes dock blott, att han
vid utgången lät alla de andra passera före sig,
så att han blef den siste, och gaf henne en liten
betydelsefull nick, för att hon åter skulle känna
sig tillitsfull och lycklig.
Hon hade en gång hört af apotekaren, att han
Spillror. \ [
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
