Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesgod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGB —
velat se det porträttet; men hon hade aldrig kommit
sig för att bedja honom därom.
Hvad den sommaren ändå var skön, och hvad
hon var lycklig, bara hon visste, att han fanns i
trädgården, om hon än ej såg honom en enda
gång; bara hans närhet var nog för henne, hon
kände sig då liksom trygg, liksom beskyddad.
Men sommaren hade gått, och hans tjänstetid
hade tagit slut. Han skulle resa, och stadens her-
rar hade på källaren gjort en afskedsfest för ho-
nom. Och hon hade stått där med rödgråtna ögon,
men tvungen att se lugn och likgiltig ut, och hon
hade hört på, huru det talades till honom, och hur
han tackade, och då han sade, att han ej skulle
glömma denna sommar och att han lämnade en del
af sitt hjärta kvar här — då klappade hennes eget
af häftig glädje och äfven af smärta, ty hon trodde,
att han menade henne, och att det var henne, han
ej skulle glömma.
Men ack — huru vackra hans ögon, huru ömma
hans ord än voro, så hade han dock glömt henne,
ty på lång tid, flera år, hade hon ju inte sett ho-
nom, och nu, just nu, i dag, skulle han komma
med lustbåten — skulle han väl känna igen henne
nu, henne, som blifvit så gammal af att gå här
och tänka och tänka på honom och liksom tära på
sig själf i oro och saknad? Hon hade många gång-
er om och om igen sagt sig själf, att allt vore
slut, och att hon skulle vara förnuftig. Hon var
ju ännu ung och kunde ha rätt att roa sig, hon
som andra; men hon hade aldrig kunnat glömma
honom och ej heller de mörka flickögonen. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
