Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 —
slingerrosor och fina spalierfruktträd. På vaggens
hedersplats där inne i den vackra salongen hängde
inom en stor gyllne ram en bild; på denna blic-
kade han ofta med kärlek och tacksamhet. Hans
läppar mumlade samma namn som ute på vägen.
Det var bilden af den person, hvilken liksom band
honom fast vid stället här.
»Bror bor som en minister», sade kamraterna i
häradet. Ett stänk af afund låg stundom i tonen.
Och dock trifdes han ej.
Förgäfves uppbjöd han sin energi att verka
inom församlingen, att genomdrifva förbättringar i
skolväsendet, att motarbeta den dåliga anda öfver
hufvud, som rådde inom hans socken. Alla hans be-
mödanden strandade på de rika böndernas tröga, då-
siga lojhet. Hans lifliga ande pinades af den overk-
samhet, till hvilken han mot sin vilja kände sig dömd;
hans håg stod att verka bland människor, att hjälpa
olyckliga, att trösta sårade själar i deras sorg —
men bönderna voro rika, de tänkte endast på pän-
ningar och hästar, på kortspel och ett rus på värds-
huset i grannstaden. De fattiga husmän, som fun-
nos, voro de rikas legohjon ; och ingen af dem lyss-
nade till hans varma ord, ingen ansåg sig behöfva
cn tryckning af hans deltagande hand.
Om söndagarna var nog kyrkan till trängsel
fylld både i mans- och kvinnobänkarna. Han kunde
då stundom känna hjärtat vidgadt af en uppriktig
öfvertygelses eld och af glädje att få tala väckande
ord till en stor skara. Han lade då bort det skrifna
bladet, ådrorna på hans breda, höga panna stodo
spända, de blå ögonen blixtrade af liflig hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
