Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
den milde mannen med det eldiga talet, och när de
åter blifvit fria, glömde de lionom aldrig. I ett
särskildt fack i sin chiffonier gömde lian de bref,
de skrifvit till lionom, alla med tack och välsignel-
ser, många med berättelser om ny verksamhet i
hederlig vandel och återvunnet förtroende.
Och han älskade dem, dessa grofva brottslingar,
män och kvinnor, i livilkas själar han fick blicka
in, som midt i all nöd och smuts, elände och uselhet
dock komino honom att tro på lifvets goda makter,
gåfvo honom en orubblig visshet om, att ondt skall
med godt fördrifvas, samt väckte hos honom framför
allt fasa för en lag, som bjuder att taga en männi-
skas Iif i utbyte mot ett annat, som bjuder: öga för
öa’a, tand för tand.
o i
»Detta är judendom, ja, liedendom», brukade
han säga, »det är ej Kristi lära, det är ej en kär-
leksfull Guds vilja. Lär brottslingen att ångra, gif
lionom tid att stadga sig i förbättring, att med goda
gärningar göra bot för sitt brott, att på sådant sätt
inför Gud och människor försona detsamma — men
tag ej hans lif, afskär ej med våld möjligheten för
honom att själf försona brottet.»
Näst hans familj — hans unga hustru och hans
små gossar — samt fångarna var af alla lefvande
människor kungen honom kärast, kungen, hvars bild
redan nu inom den förgyllda ramen intog främsta
platsen i hans hem. Arbetet för fängelsernas in-
vånare hade fört honom i personlig beröring med
denne; under sina besök i provinsen hade kungen
ofta låtit kalla honom till sig, hade ofta talat med
honom om den angelägenhet, som var honom så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
