Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245 —
»Den är åf en, som hette Runius», sade Knut
Laveson, »den sto’ i boken, och det var en utmärkt
bok. Läs den! — — Det är så förunderligt, att
en människa kan komma med sådana anstalter;
poet är något, som skall komma regnande ned i
hufvudet. Lärdom vill nog till, men inte alla lärda
ä’ poeter––– ; den här visan lärde B ... åf mig ;
men melodien, den fick han inte med, fast jag
gärna sjöng den, för jag har varit med både lustigt
och olustigt folk, sjungit med dem, som ha sjungit,
och gråtit med dem, som ha gråtit — —»
— — »Det är en utmärkt melodi till den vi-
san», afbröt kvinnan vid fönstret, Katrina, mor
Cillas syster och gubbens systerdotter, samt började
sjunga första versen.
Att vara besläktad med mor Cilla, som härskar
öfver så många fina badherrskap, är i förbigående
sagdt en stor heder på Arilds läge; gamle Knut
brukade också se stint på en och säga med själf-
känsla :
»Se, jag är hinnas morbror, mor Cillas där!» —
Med klar, ehuru något svag stämma tog nu
Knut upp andra versen och sjöng visan ut. En
och annan af de i mor Cillas stuga boende »herr-
skaperna», som undrade öfver den ovanliga duetten,
tittade in genom dörren. Men Knut lät ej störa
sig. Han hade nu kommit riktigt i tagen och gaf
mig efter visans slut till bästa åtskilliga berättelser
om »förlorningar» på den tid, då ännu inte »rakett-
skjutning» brukades.
Han hade dock lärt mig att med vissa förbe-
håll lyssna till dessa hans glansnummer, »ty», hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
