Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247 —
en stång, den kommer nock igen en gång, ocli fast
det alltid var fasligt väl, strax jag kom hem, så
räckte aldrig den glädjen länge — när jag hade
varit hemma ett par dar, var det slut med det igen
— och barnen, dem tukta’ hon, så det small i ar-
ken — — — Jag försökte nock att vara tålig, för
det skall man ju, men: aldrig så uselt järn, så är
det ändå nå’t stål i ’et, och om man spottar länge
på stenen, så blir den våt till sist. Och man kan
inte lefva så efter skriften; fast det står ju, att man
skall vända den andra kinden till, då man får en
örfil. — — — Hur det kan bli i en annan värld,
det vet man inte, men det är alltid bäst att vara
ödmjuk, för Herren står emot de högfärdiga; det
står så i den boken B . .. fick : jättar kunna intet
komma in i himmelriket, ty dörren är för låg, och
de vilja intet bocka sig. — — — Men när hon
låg i de sista tagen, så sa’ hon : ’du ska’ förlåta
mig, Knut, för jag har inte varit rekti emot dig’,
och det va’ ord, jag aldrig väntat få höra åf ’na,
så jag sa’: ’gå du i Herrens frid till hvila., något
ondt skall aldrig jag tänka på din graf!’»
Denna berättelse stod för mig, då jag nu satt
på sängkanten i gubbens kammare och väntade, att
han skulle skrifva ut sitt bref.
På bordet lågo diktböckerna, som B . . . gifvit
honom, samt några af Waldenströms skrifter. Själf
hade han nyss hemkommit från sjön efter att ha
ensam dragit in tjugo näringar med en fattig fångst
af ej fullt en val sill — men »man får vara tålig»,
och gubben klagade ej öfver det hårda slitet för
en knapp föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
