Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från det Sachsiska Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269 —
het med väldiga, otillgängliga borgar med tinnar,
torn och försvarsverk.
Man märker väl, fast blåsten hviner kall, att
man ej befinner sig i Sveriges kärfva klimat och
att man ej vandrar på svensk, hård, ofruktbar grå-
sten, utan på sandstensberg, hvilka lämna bättre
material för kulturväxter, ty, som sagdt, hvarhelst
bergen bilda liöglandsslätter, om också 1,500 fot
öfver liafvet, ser man rik odling, visserligen icke
vin och hvete, men dock fruktbara fält, välbyggda
gårdar och byar, hvilkas röda hustak, hvita väggar
och glimmande fönsterrutor träda fram mellan
grönskan långt i fjärran och gifva landskapet Iif
och färgrikedom, en viss vänlig, varm prägel af
trefnad midt i den storslagna naturen.
Befolkningen är sålunda icke endast hänvisad
till lågslätten, utan söker sin bärgning äfven i hög-
landet, hvilket tillsammans med den högt uppdrifna
industrien gör, att det lilla Sachsen kan föda en
tät befolkning.
Långt nere och — som det såg ut — alldeles
under det stora »Winterberget» forsade Elben, grå-
gul och bred; man kunde med blicken följa dess
lopp en och annan mil, och de öfversvämmade
städerna togo sig så här i fogelperspektiv synner-
ligt bedröfliga ut, som idel hustak, hvilka tycktes
ligga och flyta i lermörjan; men floden måste dock
ej liafva stigit synnerligen mycket under natten, ty
där förde lokomotivet en lång vagnrad fram, ring-
lande och snabbt — för mina ögon liknade tåget
där nere de små järnvägståg af bleck, man brukar
gifva barn att leka med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
