Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från det Sachsiska Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 270 —
I min barndom var det en af mina stora
fröjder att för min käre far läsa tyska sagor —
sagor om »Rübezahl» och »Schatzhauser im grünen
Tannenwald», om »Rolands Knappen» och om böli-
marnes drottning, den sköna och visa »Libussa»;
den fantasirikedom och fyllighet, som finnas i den
tyska folklitteraturen, gjorde då för mig lektionerna
till högtidsstunder, under hvilka sinnet mättades af
glädtiga bilder från en rik natur.
En af dessa sagor var också den om »jätte-
fröken», jätteriddarens dotter i jätteborgen högt
uppe i de böhmiska bergen.
Då hon en dag vandrat ut längre än vanligt,
kom hon till en dal, vid hvilken hon häpen stan-
nade, ty i dalen såg hon människor köra, plöja och
så; hon såg vagn och hästar, idel nytt för henne.
Förtjust lade hon sig ned på knä, bredde ut sin kjol,
plockade upp alltsammans, plog, hästar och män, i
denna och skyndade hem till sin fader i borgen, i
det hon tog steg från bergstopp till bergstopp.
Hemkommen, uppställde hon sina funna skatter
på bordet, slog ihop händerna, dansade rundt om-
kring och ropade: »Se, så söta leksalter!»
Här uppe blef sagan mig klar — i denna na-
tur blifver människan som en liten leksak, ofta
tillspillogifven åt naturelementens nyck — det må
vara, för att tala i sagans stil, »bergjättar», som kasta
klippblock ned i dalarne och krossa människornas
boningar, eller »skogsjättar», som välta skogar öfver
ända, eller vattentroll, som vräka gula böljor öfver
flodens stränder. Men jätteriddaren fick dock rätt:
det var dessa småkryp, människorna, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
