Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Höpken, Ekeblad och Ulrik Scheffer, hade
visat sig värdigt sina anor från Axel
Oxen-stjerna och var vid denna tid ännu en ypperlig
plantskola för uppspirande förmågor.
Rosenstein mötte, vid sitt inträde der, mognade
för-tjenster hos de äldre tjenstemännen, rika
förhoppningar hos de yngre. Bland desse voro två
jemnårige, till hvilka han närmast slöt sig. Den
ene var hans studievän och akademiekamrat
Gudmund Göran Adlerbeth, lugn och betänksam,
med ett redan då utpregladt romarsinne, ädel,
högsint, kunskapsrik*; den andre var Lavs von
Engeström, som, till sin natur mer nordiskt
ursprunglig, var mindre harmonisk än den förre,
mindre af bildning och humanitet genomträngd
— hetlefrad, kunde han lätt brusa opp och rusa
å stad —, men var lika kraftfull, lika redlig, lika
fosterländskt sinnad. Med dessa två jemnårige
slöt Rosenstein nu ett ungdomligt triumvirat,
som på riddarhuset vid 1778 års riksdag, tap-
* Adlerbeth, redan nu dramatisk skald och lycklig
öfver-sättare, ådagalade snart sin mångkunnighet som
”geo-meter, naturforskare, vetenskaplig filosof, kännare af
häf-der, af forntidslemningar, af döda och lefvande språk,
samt af Grekers, Romares och de flesta nyare Europeiska
folkslags litteratur, konstverk, seder och
samhällsförfattningar”. Se Hans Jäeta, Inträdestal, /Sv. Akad. Handi
XII: 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
