Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författaren har att med samma låga upplysa
omdömet och smälta hjertat”. För honom är
Rosenstein samhällsmenniskan par excellence,
likasom Rousseau för andra är naturmenniskan, och
han föreslår till inskrift under Rosensteins bild:
Hvem är den minnesvärde man,
Hvara likhet dessa drag bevara ?
Den, som hvar dödlig trör sig vara
Och Diogene likväl ej fann.
Endast med slutorden i det ifrågavarande
talet är Leopold ej rätt belåten. Det heter der,
att hos efterkommande skola den aflidnes
”för-tjenster, bevarade i rikets häfder, synliga i den
nytta han gjort, intet förlora genom det
missöde att i dag hafva saknat en värdig tolk”.
Det är omöjligt — menar Leopold — att detta
kan vara upprigtigt; ”det är dock att för
uppenbart skämta med modestien”.
Icke mindre berömdt är det tal, som
Rosenstein höll öfver hofrättspresidenten, friherre
Ro-sir. ”Det hedrar både honom och dig”, skref
Adlerbeth. ”Jag måste tillstå, att jag är glad
öfver de mångfaldiga göromål, man lassar på
dig. De aftvinga dig arbeten, som gagna och
pryda din tid”. Det är i nämnda tal författaren
uppställer idealet af en pligttrogen domare,
under det han uppsamlar dragen af den bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
