Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångne, som, under en fyrtiårig utöfning af
do-marevärf, var ”för all förförelse orörlig,
oförskräckt, hatare af smicker och beröm, hvilket
han hvarken begärde eller gaf, mera
uppmärksam på sina gerningar än på de omdömen, som
deröfver fäldes, öm om sitt rykte, allra ömmast
om sitt samvete. — Orörlig på sin domstol, skall
han se saken, aldrig personen, lika skild från
vänskap som från hat, från hårdhet som från
blödighet, lika omöjlig att förifras som att
bevekas. För honom skola tårar icke behöfvas,
på honom skola tårar icke verka. De känslor,
han när i sitt bröst, skall han glömma i sina
beslut, frukta att finna en brottslig, aldrig att
straffa honom. Döf för den skyldiges böner, döf
för naturens röst, skall han med en stadig hand,
fast med blödande hjerta, kalla döden öfver sin
likes hufvud. Den minsta svaghet blir hos
honom ett brott, han får ej dela mensklighetens
förlåtligaste fel, ej känna försmädelser, ej
oförrätter, icke lyda den böjelse, som ursäktar och
försvarar hvad lagame fördöma. Med ett djupt
förakt för guldet och vinningen, skall han tysta
behofvens röst, tillsluta sitt öra för smickret och
berömmet, sitt hjerta för ynnest, fortkomst och
ära, neka sig den ljufva känslan att ega allas
vänskap, ej vekna för hot, ej bäfva för förföl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
