Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behåll för alla tider. I vår har den redan
funnit vida mer blide och, hvad bättre är, vida
mer sakkunnige domare än för sextio år
sedan *. Man bröt då stafven öfver den med en
tvärsäkerhet, som karakteriserade tiden**. Nu
deremot har Rosenstein äfven som tänkare
vunnit, väl icke fullt bifall, men åtminstone full
rättvisa.
Den mästerliga skildring, hvarmed
afhand-lingen slutar, har blifvit stäld i bredd med de
förträffligaste hos Tacitus. På ett enda blad —
säger Järta — äro der egenheterna i Svenska
* Se de utförliga granskningarna af denna skrift hos
Ny-bljsus (Den filosofiska forskningen i Sverige från slutet af
adertonde århundradet I. i: 183 och följ.) och
Ljunggren {Sv. Vitterh. Häfder II: 82—92).
** Sedan L. Hammarsköld i Svenska Vitterheten (första
upplagan, 1818) afgifvit sin förkastelsedom öfver Rosensteins
författareskap, lät han kort derefter i Bihang till Svensk
Literaturtidning (n:o 8, juni 1819) införa ett slags
ursäkt för den råa tonen i sin kritik. Han viste, sade
han, icke sjelf hur det gått till: ”Jag bekänner med
verklig ledsnad, att landshöfdingen N. von Rosensteins
artikel — jag vet verkligen icke huru det tillkommit —
erhållit en ton af råhet och en hånfullhet i uttrycket,
som, ehuru angifvelsen af hans skrifters föga värde icke
kan återtagas, är högst otillbörlig, helst emot en man,
hvilken bland alla sin samtids litteratörer är den mest
liberale, och för hvilken, såsom menniska och medborgare
betraktad, jag hyser icke allenast den största högaktning
och tillgifvenhet, utan äfven personlig tacksamhet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
