Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och yttrar glädje öfver att han nu på egen hand
reder sig med en så pass svår författare som
Sallustius; icke blott akademikern, som
meddelar nyheter från litteraturen, teatern och de lärda
samfunden; det är ännu mer den erfarne
diplomaten, den varsamme statsmannen, det är
framför allt den trogne medborgaren och bepröfvade
vännen, som upplysande söker reda politikens
härfva, varnande följer krigets kastningar,
bönfallande framhåller folkets behof och önskningar,
bekymrad råder, öppenhjertigt klandrar, och
ärligt lyder sin konungs uttryckliga befallning att
alltid säga sanningen utan förbehåll. ”Jag kan
ej nog ofta repetera — säger han på ett ställe
— att jag talar som den blinde om färgen, men
min zéle drifver mig att tala, och Eders
Majestäts nåd ger mig förtröstan”. Man känner icke
Rosenstein och ännu mindre det nära
förhållande, hvari han stod till sin monark, utan att
hafva läst dessa märkliga bref, dessa yttringar
af den mognaste vishet, dessa utgjutelser ur det
varmaste hjerta.
öfver Rosensteins personliga ställning till
Gustaf III allt ifrån den stund han, genom sin
befattning vid hofvet, med honom kom i daglig
beröring, sprider ett hittills otryckt bref från
Rosenstein till v. Engeström ytterligare ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
