Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidens slut, men ansetts förtjena att befordras
till trycket. Denna är det sedan så bekanta
poemet: Man eger ej snille för det man är galen.
Detta poem införes nu och efter dess slut de
qvicka kommentarierna öfver det samma af
ansenlig vidd, med deras bittra utfall mot
Sve-denborgare, magnetisörer, ordens vurmar och
öf-riga tidens svärmare *. Detta var således det
”opus”, hvarmed Kellgren i sitt bref några
dagar förut sade sig så länge ha varit sysselsatt,
och hvartill ”kommentarierna vuxit till flera
ark”, emedan ”ämnet var så rikt”; detta det
arbete, som han förutsåg skulle ”komma att reta
många mägtiga fiender”. Det torde således nu
få anses bevisadt, att skalden och utläggaren
voro en och samma person. Att ännu mer
my-stifiera den godtrogna allmänheten, låtsar den
senare sig ibland klandra den förre, och tycker,
att han gått väl långt. Det hela var en fiktion
af Kellgren, och hvad annat var sjelfva
sällskapet pro Senm Communi, med dess teser, dess
tftflings8krifter, dess årsfest, dess synlige och
osynlige medlemmar? Deltagare i skämtet var
* Skalden hade, ”vid framkallandet af. dessa narrar, funnit
sig så påträngd af hela skocken, som velat in, att han
sett sig nödsakad” att utvidga strofen ”för att lemna alla
rum och göra hvar man rätt. De tyckas — säger han —
icke dess mindre vara temligen väl sammanpackade”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
