Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vecka efter vecka förgick, utan att
konungen återkom till sin hufvudstad. December
månad hade redan gått in. ”När få vi den glädjen
att se E. M.? — skref Rosenstein. — Det ena
hoppet slår oss fel efter det andra. Svenska
Akademien smickrar sig dock att ej utan
beskyddare nödgas fira en högtid, som för
Akademien icke är någon fest utan sin stiftares och
välgörares närvaro”. Rosenstein hade icke
hoppats förgäfves. Konungen anlände på qvällen
före Akademiens högtidsdag till Stockholm, mött
vid norrtull af magistraten och det beridna
bor-gerskapet. Man frånspände hans hästar, hans
vagn drogs af förtjuste borgare genom de
illuminerade gatorna upp till slottet under dånande
fröjderop. Följande afton satt han mellan sin
gemål och son på den vanliga läktaren i stora
börssalen vid Svenska Akademiens högtid, lifligt
gifvande sitt bifall till känna åt praktfulla ställen
i Lehnbergs äreminne öfver Gyllenhjelm.
Hatet, ofta lika blindt som kärleken, hade
vid denna tid hos det mot konungen fiendtliga
partiet vändt sig mot allt’, som omgaf honom.
Det var redan ett brott att stå honom nära.
Rosenstein fick erfara det *. ”Jag vet — yttrar
* Redan den 17 september hade Schröderheim skrifvit till
Gustaf III: ”Hatet till Rosenstein vore obegripligt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
