Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i enrum, trädde han ut som en vaken,
uppmärksam regent, med köld och högtidligt allvar, med
höga tankar om sitt kall, men med mycket ringa
om. sitt folk. Han hade aldrig rätt kunnat tro
det, han kunde aldrig glömma, hur hans fader
förlorat lifvet. Minst trodde han sin
hufvud-stad, och dess garnison lika s& litet som dess
pöbel. Och det kom en dag, som derutinnan
gaf honom rätt. Då han märkte, att folkets
kärlek kallnat, gaf han ingen igen. Stolt och
stel fordrade han endast lydnad, ansåg landets
lagliga ombud blott som käbblande undersåtar
och tog ej så noga, om hans arfrike komme till
korta för hans högre apokalyptiska bestämmelse.
En svärmisk tro på försynens omedelbara och
öfvernaturliga hjelp höll honom i alla
farligheter kallblodig och lugn. Han väntade en gång
under Finska kriget, då ammunitionen tagit slut, ny
sådan ofvanifrån, han gjorde — såsom en
ryktbar historieskrifvare sagt — ”anspråk på det
underverk, att Gud skulle hjelpa honom att med
ett ämbar utösa den allt öfversvallande
oceanen” *. Af sin pietistiske läromästare i Baden
hade han dessutom hört, att till besegrande af
alla krigshärar blott behöfdes att nedkalla en
uppenbarelsens engel. En sådan var, efter Jungs
* Ernst Moritz Arndt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
