Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta räknade han för en nära frände, den han,
med blodsbandets kraf, kände sig förpligtad och
uppfordrad att hjelpa fram i verlden. Kom nu
dertill, att en sådan skyddsling röjde anlag för
vitterhet och lärda yrken, då var skyldskapen
ännu närmare, då släppte han honom ej ur
sigte, då främjade han honom med all möjlig
ifver. Thorild och Lidner fingo erfara det, lika
väl som Franzén och Wallin, ty i fråga om
olika skolor i vitterheten var han ytterst liberal.
Derföre kunde han stå i det bästa förhållande
icke blott till sina vänner, men till sina vänners
ovänner. Vid samma tid som Thorild uppträdde
i fullt harnesk mot Kellgren, skref han till
Rosenstein: ”Som jag med hela verlden vet, att
min nådige herre både finner sitt egentliga nöje
och satt sin ära i allt det, som är ett upplyst
välgörande, så, ehuru jag ej har en skugga af
för-tjenst inför min nådige herres ögon, flyr jag
dock med lika så lifligt hopp som liflig vördnad
till denna kända karakter. — I så stora det
allmännas öden hörer jag begge partierna kalla
min nådige herre en årlig man, och denna
karakter är redan både antik och sublim. — Min
nådige herres rena och sanna vältalighet har jag
sett sjelf vara både känd och ärad i Frankrike och
England. — Jag finner på en gång en ära och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
