Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett lifligt nöje i att vörda min nådige herre. —
Jag med sann vördnad nedfaller för min nådige
herres mästerliga vältalighet, rena vishet, höga
ömhet, och känner ett högmod som Svensk och
en glädje i att vara dess Thorild”. Leopold var
hans antipod, men i denna mötespunkt
samman-föllo begges tänkesätt. Rosenstein är den, ”som
han vördar, högaktar, älskar högre än någon
annan man på jorden. Jag behöfver ~r.
skrif-ver han — en vis vän, och Gud har gifvit mig
den. Ibland de största fördelar af mitt annars
ej lyckliga öde räknar jag den att lefva på
samma tid med min Bror och att vara upptagen
bland dess vänner. Det var skrifvet i den stora
himmelsboken, att jag skulle behöfva min Bror
i allt. Ingen dödlig har varit mera på allt sätt
min välgörare”. Franzén kallar Rosenstein den
ende Mecenas, han i all sin lefhad vill önska
sig. ”Det är ingen, som jag hellre ville ha att
tacka för min lycka, än den herre, som så
innerligen förtjust mig med sin visa godhet, sin
karakters skönhet”. Och lyssnar man till
vittnesbörd från en något yngre tid, så hör man
Geijer prisa ”det allmänna, välvilliga, nästan
faderliga förhållande, hvari denne utmärkte man,
ännu mer genom sitt hjerta än genom sin
betydande plats, stod till alla unga Svenska litte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
