Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämdhet i uttryck, diktera hvad han var
oförmögen att skrifva”*.
Mot sina underlydande tjenstemän hade
Rosenstein en förmans öga och en faders hjerta.
Hans hus stod dem öppet, och han såg gerna,
att de yngre bland dem delade aftnarne sig
emellan för att undsätta hans ögon med läsning
och skrifnihg. Mer än en af desse unge
extra-ordinarier behöll för hela lifvet minnet af dessa
aftontimmar såsom i hög grad lärorika och
angenäma. Erfarenheten lärde dem ock, att deras
chef, vid befordringar inom verket, lade vigt
endast på deras duglighet, icke på deras tänkesätt.
Man vet, med hvilken välvilja han bemötte den
fosforistiske Elgström, den fantastiske Almqvist,
den mystiske Stagnelius, oaktadt de alla tre
tillhörde helt andra läger i vitterheten än han sjelf.
Man känner likaledes hans varning till en af
sina yngste tjenstemän, Askelöf, Polyferas
utgif-vare: ”Att herrn skrifver ovett mot mig och
Svenska Akademien, betyder ingenting. Men
akta sig att skrifva mot regeringen, då kan jag
ej skydda herrn” **.
Till full åskådlighet af Rosensteins bild höra
ännu några drag. 1 hans bröst låg ett förråd
* N. v. Rosensteins Samlade Skrifter, I: xxvm och följ.
** y. Beskow, Lefnadsminnen s. 103.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
