Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sådan ännu i solnedgången, men var nu
sjelf blifven till en skugga. Man tyckte, att han
gick igen. Det var hans vålnad, som satt till
bords, det var hans vålnad, som åt och drack.
Det gick icke bättre på Stockholms gator. Hans
digra gestalt, när den, uppburen eller bevakad
af en gammal trotjenare, dagligen skred fram
öfver norrbro med stapplande steg, med pustande
andedrag, var en för stor ruin att icke falla i
ögonen på en hufvudstads yra befolkning och
gifva ämnen åt lättingars gyckel. På detta sätt
hände, att Rosenstein var förbi, innan han ännu
var borta. Det var blott kroppen, som en tid
gick qvar, likasom letande efter den vackra själ,
som i honom haft sin boning. För andra hade
aldrig Rosenstein kunnat lefva för länge; mot
sig sjelf begick han det felet att dö för sent.
Icke i fullt två år räckte ett
förslappnings-tillstånd, som, följdt af hans vänner med
djupaste sorg, lättade för dem intrycket af hans
slutliga bortgång, den 7 augusti 1824. När
befrielsens timme slagit, trädde han åter för
deras saknad i hela friskheten af sin mannakraft,
i fulla glansen af sina förtjenster. Akademien
klädde sig i sorg, Wallin lät sin harpa sjunga
vid hans graf*, och tusende hjertan nedkallade
* På denna sång svarade sedan Tegnér. Se Bilagan 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>