- Project Runeberg -  Nils von Rosenstein. Minnesteckning /
191

(1877) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med en deputation till konangen och be, att han ville
brnka sin konungsliga magt att sätta riksdagsärendena
i gång. Inga Dalkarlar voro eller äro till staden komne.
(De sägas ligga vid Drottningholm.) Men Stockholms
borgerskap låter nyttja sig till medborgares fängslande.
Riksrådet Fersen, Carl de Geer, general Horn, båda
Macleanerna, Stjerneld, von Gerdten, Liljestråle, din
bror Jan, båda Almfeltarne, Bungencrona, Ihre, Frietzcky
och kanske flere, som jag ej hunnit få höra, arresteras,
föras till Fredrikshof, Castenhof, högvakten,
Spalden-creutz och Billberg samt grefve Brahe på parole i sina
kamrar. Dagen derpå blir åter plenum plenorum. Én
så kallad säkerhets- och föreningsakt föreslås. Den
innehåller förmåner för ofrälse stånden och ökande af
konungens magt, att nemligen få göra krig, disponera
om tjenster, att ingen får proponera något på riksdagen,
m. m. som jag ej så noga minnes. De tre stånden
skrika ja med full hals. Adeln nej och ja. Grefve
Adolf Hamilton ber, att adeln måtte få gå på sina
kamrar (riksdagsord att öfverlägga). Det syntes som detta
skulle nekas, då (här skall ditt hjerta känna någon lisa)
då vår odödlige vän Adlerbeth, drifven af jag tror en
gudomlig anda, häfver upp sin röst och förmår i ett
bevekande tal konungen att samtycka, det adeln måtte
få betänkningstid. Jag kan ej beskrifva hvad jag kände
i denna stund. Läs nu, sedan du läst Adlerbeths ära,
min rättfärdiggörelse. — Konungen går ur salen, jag
följer med, rusar emot honom, arreterar honom, skakar
hans hand och säger: ”Hvad min vän gjort, hade jag bort
göra och kanske tänkt. Hans sak är min”. Jag föll
derpå i en snyftning, och folk trodde mig galen. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:36:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwrosen/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free