Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty allt ängsligt och allt mulet jag på förhand ser
och vet,
Jag är siare för sorgen, jag är grafvamas profet.
Stjernans tindring är min fasa, månens skimmer
är min pest;
Först när allt omkring mig svartnar, är mig ljuf-
ligt, är mig bäst.
Skygg för lifvet i sin fullhet åt förgängelsen jag ler,
När det friska böijar murkna, när det murkna
ramlar ner.
År en borg, en klyfta remnad, har jag der min
ljufva ro,
När ett träd först rätt är håligt, passar det åt mig
till bo.
Ljusskygg mullvad, träskets groda, är den kost
mig smakar väl,
Och när lundens fåglar sofva, klämmer jag dem
tyst ihjäl.
Hatar du mig? Hvarför hata? Följer jag ej min natur?
Jag är godsint mer än andra skogarnas och luftens
djur.
Jag är vaksam och jag bländas ej som du af
fagert sken:
Jag var älskad af Gudinnan, jag var ärad i Athen.
Hör mig derför utan fasa, eller rys och billigt finn,
Att, när Ljuset gläds åt vänner, älven Mörkret
äger sin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
