Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET PÅ ODINS HÖG.
Der tappre föder tömde ärans mjöd!
Ja, Gustaf! tjust jag lyss till fågelsången,
Som klingande bär dagens ljus farväl;
Jag hör den kanske nu för sista gången
Från dessa höjder, dyra för min själ.
I morgon re*n man skall oss begge skilja;
Jag reser — sådan är min faders vilja,
Som nyss med ilbud blifvit mig bekant —
Till Liibska rådet, såsom hans gesandt.
Att Danmark kufva, Johans välde bryta,
Han vill förbund med hansestaden knyta;
Mig följa fler af rådet. Hemming Gadd
År, sjuttiårig, sjelf på resan stadd;
Ty krig predikar han ännu vid grafven
Och mot en lans han byter biskopsstafven. —;
Dock vore väl för Sverge, om hvar man
Här tänkte svenskt och ärligt, såsom han;
Men hat och afund väpna spridda flockar. -
-Styrbiskop! högt på Fyris borg dig hvälf!
Ty erkebispen, Jakob Ulfsson, sjelf
Bär trolös hjessa under silfverlockar
Och trotsar i sitt tornbekrönta slott
Sin lagliga regent, sin valda drott.
Han åt min styfmor aflat ger, fru Märtha,
Som sjelf är dansk ej blott till börd, men hjerta,
Och skickar i en obevakad stund
Bort svenska kronan öfver Öresund. —
Du känner, Gustaf, ställningen i norden,
Du vet, hur Östersjön af kaparmorden
Är fårgad blodig, vet, att kejsarns makt,.
Att påfven sjelf förklarat oss i akt. -
-Af folket, fast dess skördar äro knappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
