Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONBRUDEN.
Och med from, förståndig uppsyn
Lejonet på henne ser,
Tyckes ana, hvad hon tänker;
Men hon smeker det allt mer.
Sig en suck ur hennes hjerta,
Sig en tår ur ögat stjäl,
När, med rörd och bruten stämma,
Så hon hviskar sitt farväl:
”Skiljas måste vi, du trogne!
Aldrig blir det mer, som nu,
Aldrig mer, som när vi fordom
Voro barn, båd’ jag och du.
Ack! hur fort den tiden flydde!
Snart, en vuxen mö, jag såg
Fordna lejonungen yfvigt
Skaka manens gyllne våg.
Lätt var sinnet hos oss begge,
Gamle trogne lekkamrat!
Intet visste vi om kärlek,
Intet visste vi om hat.
Nu min brudgum ren är kommen,
Skall i afton ha min hand;
Krona bär jag, — men får lyda,
Men får lemna hem och land.
Icke att jag honom älskar,
Icke att han älskar mig,
Att han rik och skön mig funnit,
Derför tar han mig med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
