Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄNSLAN.
Hos qvinnan, säg, hvad är väl känslan ofta?
En vattenbubbla, svällande på ytan,
Som sjelf sig väcker, löser och förnyar,
Föds af ett intet och till intet blifver,
Men finner välbehag uti sig sjelf,
Och följs hvart ögonblick af nya bubblor,
Som, lika tomma, skifta och försvinna
Uppå ett haf, så kalladt, af förtjusning,
Der intet djup det fins och ingen himmel. —
I mängd man ser dem, ty de vilja ses.
En enda blott jag vet i vida verlden;
— Det kan väl finnas fler, men jag ej vet det —
Hos henne känslan är en äkta perla,
Som, ren och helig, gömmer sig på djupet
Och sällan ses, ty sedd den ej vill bli.
Blott när ett verkligt stort och verkligt skönt
Far som en vårvind öfver själens strängar,
Då fiskas lätt den perlan opp i dagen,
Men äfven der hon är och blir — en perla.
Jag mins en gång, det var en strof hos skalden,
— Klorindas sista ord i dödens skymning,
Då älskarn trampat på den armas hjerta,
Och hon af honom döden fått och dopet: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
