Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BET LYCKLIGA RENHET.
Jag såg ett hem, der sång och kärlek bodde
Förtroligt samman. Gudalyran låg
Guldsträngad framme. Ögonblicken rodde
Melodiskt hän på diktens spegelvåg:
Och himlen log så blå ditin. Jag trodde,
Hon var ett fée-slott hyddan, som jag såg.
Hvems var väl hon, den sköna, rikt beprydda
Af konstens skatter? Det var skaldens hydda.
Och hvem är själen deruti? Hvem knyter
Kring sångens riddarlif sin myrtenkrans?
Hvem är den hulda, som så gerna byter
Bort hela verlden mot en famn som hans?
Hvem lifvar glädjen och, när tåren flyter,
Hvem torkar den? Hvem delar ärans glans
Och delar sorgen? Hvem kan allt försaka
För den hon älskar? Det är skaldens maka.
Du sköna hem! må sorgerna dig skona!
Och du, som jagar bort dem mången gång,
Du lyrans Laura! fortfar att försona
Din vän med verlden, när den käns för trång
Ack! kärlek, kärlek är dock lifvets krona,
Och hjertats modersmål är sång, blott sång.
Hell dig, du goda! — Sång och kärlek vaka
I skaldens hydda omkring skaldens maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
