Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är att säga, hur sedan gick till. —
Ej fader mins råd vill jag klandra.
Men nog jag gjort bäst, om jag ung blifvit still
Och plöjt min jord som de andra.
På hafvet der blåser så mången vind,
Men fjärilar leka om rosens kind.
När så jag kom hem efter långa dar
Med samma älskande hjerta,
Jag sökte min ros, — hon ej min mera var;
Förstås, att det skulle mig smärta:
Hon kände ej mera sin vän igen,
Men skön, såsom fordom, hon blommade än.
Då blef mig om hjertat så underligt kallt,
Dock aktar jag väl mig att klaga;
Men vågens glitter och stormen och allt,
Det vill mig nu mer ej behaga;
Och dagligt jag vissnar alltmer utanpå,
Men rosen hon blommar inom mig ändå.
Der stå väl än i Guds vida verld
Mång’ rosor, båd’ hvita och röda,
Jag gitter ej se dem, går ensam min fard,
Och låter dem glöda och glöda;
Och åren gå ut, och åren gå in,
Men aldrig går rosen utur mitt sinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
