Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVIOS DÖDSSÅNG.
Hvem sjöng jag för? Hon var i skilda länder
Densamma alltid, lika huld och ljuf.
Om henne sjöng jag på Salernos stränder,
Om henne än vid kratern af Vesuv:
Jag lärde hennes namn åt näktergalen,
Åt alpens eko uti schweizerdalen,
Åt minsta kaskatell vid Tivoli;
–-Men allt det der är nu förbi, förbi.
Hvem led jag för? Jag älskade en blomma,
En orm sitt gift smög i mitt hjerta då.
Han suger blodet, ådrorna bli tomma,
Och rosen ler och ormen ler också.
Men när i långa nätters qval jag kände,
Hur giftet spreds och i mitt inre brände,
Ack! dubbelt skön mig tycktes rosen bli;
–-Men allt det der är nu förbi, förbi.
Hvem dör jag för? Min graf man bäddar redan
Med hälften blommor och med hälften snö:
Det kyler såren och det läker svedan;
Men glad, som svanen, vill i sång jag dö.
Väl är farväl det svåraste af orden,
Och mycket skönt det funnes än på jorden,
Och kall är grafven, mörker deruti;
–-Men allt det der är snart förbi, förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
