Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vise skrider obemärkt sin bana,
För mängdens syn en slöjad hemlighet;
Ty hvad han tänker det kan ingen ana,
Och hvad han anar är blott en som vet.
Och höga själar äro ofta blyga,
När röjde ytan hvad inom dem fans?
De ha fått vingar icke blott att flyga,
Men ock att skyla mycken inre glans.
Hur nöjd har ej från skenet och från suset
Till dessa altar sist han återvändt,
Der han sitt lif till offer bar åt ljuset,
Och der det nu till aska är förbrändt!
I helga syner fick han här sig sänka,
Han tingens väsen såg, ej deras flarn. —
Han kunde älska som han kunde tänka,
Det veten J, hans maka och hans barn!
Frid öfver honom, som är nu försvunnen, v
Frid öfver er, som honom haft så kär!
All sol, all glädje J beröfvas kunnen,
Men ej den tröst: han är blott borta här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
