Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF t. DUBEN.*
(Till hans sörjande moder).
M odershjerta, skulle du ej blöda?
0 hur fattigt är hvart tröstens ord!
Son och dotter begge äro döda. —
Unga rosor, blomstrande och röda,
Södern bar, — de blefvo mull i nord.
Först att henne, nu att honom bryta
Skördam kom. Åt dig han ingen spart. —
Ljufva band de begge fingo knyta,
Bygga hvar sin hydda, ack! att byta
Mot två grafvar sina hyddor snart.
Väl hon hör hvad grafvens klockor sjunga,
Hon, som ensam nu i hyddan bor.
Lifvets kedjor tidigt blefvo tunga
För den nyss så glada, än så unga,
Brud i §ol, och enka nu — och mor!
Dock, vid hvarje solblick, som förjagar
Edra töcken, på den späda se!
Faderlös i lifvets första dagar,
Han förstår ej hvad kring vaggan klagar,
År bland er den enda, som kan le.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
