Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sist när mattad var den sköna sången
Och skalden satt en bruten, hög gestalt,
Hvad hon för honom var, det vet ej mången,
Men Gud det vet, och grafven jemnar allt.
I den nu göms det moderliga, varma,
Det trogna hjertat, nyss så mångas stöd,
Så rikt på hjelp och tillflykt för de arma,
Så öppet för all glädje och all nöd.
Det är en tid af stora, enkla seder,
Som här gått neder till de dödas ro:
Hur mycken forntids-fröjd och forntids-heder,
Patriarkalisk gästfrihet och tro!
Hur gifmildt sinne och hur stor förmåga,
En drifkraft stark som forsens hvita elf,
En lust för andra allt att ge och våga,
Och gömma intet, intet för sig sjelf.
Allt skönt, som hennes make diktat, ville
Hon föra ut i handling hvarje gång.
Ett sådant hjerta — och ett sådant snille,
En sådan kärlek — och en sådan sång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
