Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDA RAPPE/
Sin vaggsång redan sjunga Sundets vågor
Kring grafven, som tog henne i förvar.
Hvar söka svar på alla inre frågor?
Hon tyst förbrann i sina egna lågor,
Tills sist af hjertat var blott aska qvar.
Fast ung, hon lifvet redan känna hunnit,
Sett af dess dagrar och dess skuggor nog.
Dess ljufva, som dess bittra, ört hon funnit,
Och, innan skimret af dess vår försvunnit,
Hon blomstrade, hon tynade, hon dog.
Ett gåtlikt väsen, af de djupa, sanna!
Lek var för henne lifvet ej, men kärt.
Der låg ett allvar öfver hennes panna,
Som sade: ”gerna ville här jag stanna,
Men vet förut, det är mig ej beskärdt."
I hennes öga brann den dunkla hågen
Till annat lif än det som ler så kort. —
Föräldrar! O med hvilka ögon sågen
J hotfull närma sig den mörka vågen*,
Som steg alltmer och sköljde henne bort!
* Död 1855, vid uilton ars ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
