Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ISRAEL HWASSER.
Vid hans makas död.
(1852).
Skeppsbruten, på ensliga ön
När åldrade vikingen sitter
Och ser utåt fradgande sjön,
Hans saknad, som vågen, är bitter,
Hans tanke är tyst som en bön.
Han suckar ett endaste namn,
Den vännens, som kantrande slupen
Nyss slet ur hans kraftiga famn:
Den vännens, som giriga djupen
Nyss ryckte till skuggornas hamn.
Den vännen hon hade förut,
Hur skeppet af stormen blef drifvet,
Ej svigtat en enda minut;
Hon följt med sin tro genom lifvet,
Och lofvat att följa till slut.
Hon hade vid blixtarnas sken,
Och när dem orkanerne mötte,
Stått lugn, hur det fräste och hven.
Hon slutit i famnen den trötte
Och torkat hans panna så len;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
