Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
DEN ENDE VÄNNEN.
På Gud jag tror,
Fast mig allt öfrigt sviker;
Om också jorden ur sitt kretslopp viker,
Och solen ned i hafvets afgrund for,
På Gud jag tror.
Hans vill jag bli,
I hvaije stund af lifvet,
Hans kärleks-ord är mig till ledning gifvet;
Och ännu, när mitt jordlif är förbi,
Hans vill jag bli.
Så ljuft det är
Att sig till honom sluta,
Att i hans sköt de qväfda suckar gjuta;
Förtro åt honom hvaije fromt begär,
Så ljuft det är.
Det går så fort
Att lefva och försvinna,
Att fröjd och oro om hvarannan vinna,
Och nalkas sen till grafvens stilla ort,
Det går så fort.
Det går så väl,
Om man ej himlen glömmer
Och fadrens bild inom sig troget gömmer.
Om man åt Gud förtror sin fulla själ,
Allt går så väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
