Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, längre fram på dan, red en herre omkring
och strödde ut hvita penningar bland folket med
fulla händer. — Det är en gammal svensk
pläg-sed, som skall betyda, att den nya kungen blir en
god och gifmild herre. — Sjelfva akten gick för
sig i Storkyrkan. Mej föreföll det allrahögtidligast,
när vår unga kronprins föll på knä, och tog af
sej sin furstliga krona, och aflade eden i sin fars
händer. Det var inte många ögon i kyrkan, som
då blef torra, skall jag säga er. Och sen {med
stigande värma) efteråt, när den nykrönta kungen red ut
i majsoln på sin mjölkhvita hä§t, som tappa’
silf-verskona, och folket hurrade, och kungen helsa’ så
vänligt åt alla sidor, och, när han kom öfver Gustaf
Adolfs torg, såg först opp till den andra stora
kungen, som satt till häst der högt oppe i luften, och
sen ner till oss bönder, som ställt oss der i en
ring, och kände i blinken igen oss, och nickade
fryntligt, och såg ut just som ville han säga: ”jag
skall för er söka bli en annan Gustaf den andra
Adolf’ - - - när jag tänker på allt det der, så
tinar mitt gamla blod opp, jag känner mej fem
och tjugu år yngre, och det kommer mej för, som
stode jag ännu qvar der på torget bland hela
folkskaran, och svinga’ med hatten och ropte: lefve
konungen! {Han svingar med hatten. Alla göra så med,)
ALLA.
Lefve konungen!
(/ detta rop deltager allrakraftigast Modig, som i detsamma kommit in,
och synes midt i fonden.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
