Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växt opp hos mej, och varit som min ögnasten,
ända se’n han i vaggan miste både mor och far.
Tror ni, att gamle Truve föder opp några fega och
rädda dålmånsar? Tror ni, det är hos mej man
lär sej att krypa bakom spisen, när det gäller att
försvara konung och fädernesland? Nej, mor Britta,,
det vär ingen närmare till att försvara jorden, än
den, som plöjer den. Det vet Åke » (räcket• honom handm),
och det vet jag, och det vet Nils med. I farans
stund ä’ vi inte längre Smålänningar och
Blekings-bor, utan vi ä’ Svenskar. Det har förut växt opp
hjeltar i svenska bondkojor, och kan väl växa än;
men trälsinne slår inte rot i våra skogar, och minst
stiger det inom min stugdörr.
BRITTA.
Nå, nå, fader Truve, det var inte så illa ment.
TRUVE. [fortfarande i samma ton.)
Vår jord är minsann en mor, som inte
klemar bort sina barn. Vi ha ett hårdt luftstreck,
en karg natur, en oländig mark att kämpa med;
det gror ingen yppighet i de här stenbackarna, och,
utan flinkt arbete, skulle Bekymret, oftare än det
gör, sitta som gäst under våra torftak. Men, ser
ni, känslan af att vara fri och sjelfständig, det är
den, som håller bonden oppe, och gör, att han
hvarken känner dagen tung eller qvällen ödslig:
det är den, som gör, att han inte, för aldrig det,
skulle vilja byta bort si^a frusna tégar här hemma
mot guld och gröna skogar i andra länder, der jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
