Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drars tapperhet, bära kring lifvet det bälte, som
vi än i dag kalla för fälttecknet.” — Ofta om
vårarna plägade min mor taga oss barn med sig till
Värslanda, der Blenda säges ha bott, och der då
ännu en lummig ek stod qvar på hennes grafhög
midt i det gröna säd sgärdet. Dit var hennes sista
vallfård här i lifvet. Kort före sin död lät hon
kalla mej till sin sotsäng, och sad’: ”Hör du, Britta!
jag förutser, att den här förmån för oss, att
ensamma ärfva lika med bröder, snart nog skall locka
hit en hop friare från andra sidan Hackebäck,
eftersom brudarna i Värend föra mera med sej i
boet; men lofva mej, att hvarken du, eller
framdeles någon af dina döttrar, nånsin träder i
brudstol med en man, som är född utom Värend!
— Då kan jag dö lugn.” — Det lofvade jag henne;
och ser ni, det var derföre, som jag sen inte ville
höra på klockarn, och nu inte heller gema vill,
att Märtha skall höra på Nils.
ÅKE.
Ja, men — kära Britta — nu har det ju
längesedan blifvit en vedertagen sed —
TRUVE.
Att bryta löften, som man gett en döende? —
nej, Åke, den seden duger inte att komma i svang,
och. det kan ni inte heller mena. Förr vill jag.nu
afstå från att envisas längre. — Stackars min Nils!
jag ser ingen utväg för dej. Men kanske skall vår
Herre hjelpa oss på något sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
