Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo andra gudar, mera menskoblida,
Som göra sig ett nöje mellanåt
Att lyfta opp en flik af tidens slöja,
Och låta se de öden, skymda bakom,
Och derför skickar Odin oss i dag
Till solskensguden i det kända Delfi,
Och till oraklet, som hans tunga är;
Han skickar oss med guld och offerskänker
(vitar på dem)
Och ber Apollo taga dem emot.
Valhallas Gudar ha vi frågt; — de tiga —
Så fråga vi en af Olympens nu.
ÖFVERSTEPRESTEN.
Välan! hans svar skall icke utebli.
Jag går att hämta det vid grottans mynning,
Dit ingen oinvigd, som ni, får nalkas. —
Prestinnan fardig är. Hon brutit re’n
Sin gröna krona utaf Dafnes lockar,
Och hennes egna droppa af det silfver,
Som flutit ur Kastalias klara våg. —
Så vänten här! — Bereden er med bön,
Med offer, knäfall invid gudens altar.
Att snart förnimma hvad oraklet svarar! —
Det svaret komma tycks ur jordens djup,
Och dock — det kommer från Olympens salar!
{Han går, åtföljd af prestema. Endast lutgra tempelsvenner stadna
qvar i fonden vid altaret.)
ASMUND.
Ni skall få se, att svaret blir befängdt
Och bådar idel ondt. — Ett sällsamt upptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
