Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjertan, som klappa af kärlek och fröjd.
Gudarnas nektar i tjusning de tömma,
Mödor och vakor nu gerna de glömma.
Kransen af lager var mödornas bön,
Kransen af lager blir vakornas lön.
Herrligt är snillet! Sig sjelf det belönar,
Höjs, som i molnen dess vingade slägt.
Lifvet dess skapande allkraft förskönar,
Döden får lif af dess värmande flägt.
Njuten, J unge, försvinnande stunden!
Verlden står öppen som gudarnas sal,
Eken står löfvad i ångande lunden,
Fåglame slå i den blommande dal.
Midsommarsol går ej neder i norden;
Lysen, som hon, öfver älskade jorden!
Spriden, som hon, än i sjunkande qväll
Värma och glädje till odlingens tjäll!
HY IN.
[Af de promoverade.)
Du himlars Gud, som stjernehvalfvet kröner,
Du, af hvars skugga verldar ha sin glans!
Tag sångens lof af ljusets unga söner,
Som vid ditt altar viga in sin krans!
Du var den källa, till hvars våg vi gingo
I mödans brand att lif och svalka få,
Och när vi ljus i tankens dunkel fingo,
Dess stråle kom från dina hvalf, de blå.
När, såsom vårens fält för solen breder
I stilla glädje sina kransar ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
