Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid plågans läger er triumf vi sett,
En blick af er har ofta helsan gett,
Och qvalets offer, som de andra glömma,
J söken opp, fast ingen derom ber,
Och fins det någon tröst — den är från er.
Hur ofta se vi ej vid midnatt vaka
En ömsint dotter och en trogen maka,
Som ofira åt sin kärlek och sin tro
Ej dagens nöjen blott, men hvilans ro.
Hvem torkar febersvetten bort från pannan
På älsklingen, som lider? O hvem står
Hos honom än, när pulsen mer ej slår?
Ack! det är qvinnan blott och ingen annan;
Må döden rigla till sin tunga dörr,
Hon klappar på den, trogen liksom förr!
När hon i dansen sväfvar, och behagen
Omkransa henne, är hon då mer skön,
An när för plågans son hon ber en bön
Och räknar öm de sista matta slagen,
Och blickens himmel, i hvars spegel står
En engel lutad, glänser af en tår?
Af lifvets tröstarinnor dessa dragen
Hvem känner, om ej vi? — På denna dagen
Af dem så mången skyndat till vår fest,
En ömsom glädjens, ömsom sorgens gäst. —
Alltså till er vår tacksamhet vi bringa,
Ty utan er vår konst den vore ringa:
Om edra blickar stundom ge ett sår,
Att läka det ert hjerta dock förstår.
Gemensamt är vårt kall — att lindra qvalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
