Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL EN UN« SKÅDESPELERSKA
1843.
Hvaije gång jag dig på scenen skådar,
Ack! det är ej ofta — tänker jag:
”Aurora solens uppgång bådar,
Bådar du den svenska scenens dag?1’
Vi haft skymning, vi haft natt, men dagen,
Sjelfva dagen ha vi ej ännu.
An han sofver. Du med rosendragen,
Unga morgonrodnad, väck den du!
Ren, ja re’n, han sina strålar låter
Skimra fram utur din öppna själ.
Sanning, värma, lif, O gif oss åter!
Känn blott rent, och du skall spela väl.
Med din trohetsed åt konsten svuren,
Framåt, framåt på din segerstig!
Stridt ha länge konsten och naturen,
Låt dem nu försonas få i dig!
Och låt smickret ej din själ berusa,
När dess rökverk snart omkring dig strös!
Blif som nu, om du vill oss förtjusa,
Sann och enkel, glad och anspråkslös!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
