Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL AVA WRANGEL.
Med Tassos Gerusalemme liberala.
1838.
Di g gaf Naturen hvad hon nekat mången,
— Ty vid din vagga sjelf hon fadder stått, —
En öppen känsla för allt ljuffc i sången,
Ett hjerta, som har rum för allting godt,
En själ, som fick på en gång ton och vingar;
Hon flyger uppåt, när hon utåt klingar.
Och, tidigt välstämd, hon af goda makter
Allt skönt lärt återljuda, ren och full. —
Man talar om ett land i solens trakter,
Der tegen osådd vaggar skördens gull;
Det landet säkert låg din vagga nära:
Man sår ej der: — du ej behöfver lära.
Hvad som ett nytt vi andra trögt förnimma,
Du är bekant med det på en minut:
Det är en vän, som du i fordomtimma
Har sett, du vet ej hvar, men sett förut;
En andesyn, som sänkt sig från det höga,
Ett barndomsminne, som slår opp sitt öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
