Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så väckte Hogarth förr sin tid ur dvalan,
När han dess trogna teckning lade fram
Och penseln genomlopp den vida skalan
Från nöjets yrsel ner till brott och skam.
Med lika kraft, men mera nordiskt tycke,
Skaldinnans genius är alltjemt tillreds;
Men på sitt änne bär han diktens smycke,
Och hvarje tidsbild blir ett mästerstycke,
Och väpnad är hans hand med’ epigrammets spets.
I tidens öga ser han minsta grandet,
Men bäst hari skjuter af ett epigram,
Idyllen kommer med sin frid på landet,
Eklogen nalkas med de hvita lamm, .
Och Fabeln ger en själ, en röst åt djuren,
Och allt får nu dramatiskt sceneri. .
Till sjelfva Epos faller skiljemuren;
Och ingen död mer finnes i naturen,
Men allt är lif och fröjd och sol och poesi.
Se denna grupp, som vid ”den glada festen”
År landtligt samlad! O du känner den,
Du förr har sett den sjuttiåra presten,
Och alla, alla känner du igen.
Men du i lifvet har dem sett. I sången
Det är först nu, som du dem möter så.
Så lefvande är det för första gången
Som verkligheten blef i dikten fången;
Ty allt är här natur, och här är konst ändå.
Det är från den de regna dessa strålar,
Som gjuta sig till ram kring hennes duk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
