Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD VON BESKOW.
Der seglaren från saltsjön fäller ner
Sitt ankar tätt vid sköna Mälarstaden,
Der, i den skimrande och stolta raden
Af hus vid hus, jag skaldens boning ser.
Nu är den stängd, nu är den tyst och öde,
Se’n ägarn gått att sofva hos de döde
Och, dignad under sorgens tunga ok,
Förgråten enka sitter der i dok.
Hur annorlunda förr, när hon, den glada,
Var själen i hans bo, och hån alltjemt
Med sångens melos eller snillets svada,
Sokratisk vishet eller attiskt skämt,
Kom dig emot, en hofman blott i later,
,Och nio sånggudinnor som penater
Uti hans förmak alla möte stämt.
Du njöt af skatter från hvart konstens rike,
I färg, i marmor, i musik och sång.
Ett Febi hof, ett hem förutan like,
Palats för smak och snille på en gång!
Men lefve begge! Aldrig må förkolna
Hvad stora genier tände i vår nord!
Sof roligt i den moderliga jord,
Sof trygg, du ädle, i din graf vid Solna!
Vi sidan af Berzelius och Crusell
Du sjelf har der sett ut ditt sista tjäll.
Frid öfver det och ära åt ditt minne!
Lys som en stjerna nya tidehvarf
Och gif åt dem, gif redan oss, i arf
Ditt varma nit, ditt fosterländska sinne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
