Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när de äldre ifrån Gustafs dar
De krönta hjessor ned till hvila lade,
Hur denna vänskap sedan gick i arf
Till allt hvad skönt och snillrikt norden hade
I zenith af Carl Johans tidehvarf!
Hur njöt han icke den med fulla sinnen
Ännu i skymningen af lifvets qväll,
Då, gömd alltmer inom sin trånga cell,
Han satt bland sina böcker, sina minnen,
Och satt, fast plågad, ofta gudasäll.
Ja, dessa böcker! deras sällskap var
Det käraste ändock han ägde qvar.
I deras katakomber som begrafven
Han satt tillsist en mumie sjelf; men de
Nu sprida åt hans namn välsignelse,
Med dem han talar än till oss ur grafven.
Till detta samfund, honom fordom kärt,
Jag helsar dig, kung Eriks skald, välkommen.
Du kommer ej för tidigt. Redan länge
Du rullat har för svenska scenen opp
En rad af taflor, fosterländska alla,
Och kallat fram ur det förflutnas natt,
Ur glömskans mörker, tider och gestalter .
Att stå till doms för efterverldens blickar.
Så har din dikt ur häfdens gömmor tagit
Sitt ämne, men ditt snille gaf deråt
Gruppering, färg och lif och ord och handling.
Men den, som så med gifmild hand har offrat
Åt nordens höga sångmö med koturnen,
Han hör, med offrets syfte re’n, oss till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
