Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRIHERRE BERNHARD Von BESKOW.
Vid öfverhmnandet af en öfver honom slagen medalj.
1866.
När sommarn står högt öfver norden
Och vågorna glittra på fjorden,
Hur full är ej luften af sång
Och dagen hur herrlig, hur lång!
Men skönast och svalast är stunden,
’När solen mot vestliga sunden
Sig närmar att dröjande, huld,
Der sjunka i purpur och guld.
Ditt lif har en sommardag varit;
Dess rosiga morgon har farit,
Dess middag var strålande klar,
Dess leende afton — är q var.
Han kommer med tjusande dagrar/
Med svalka af ek och af lagrar.
Med diktens odödliga vår
Han kommer till silfrade hår.
Se’n först du, med lyran i handen,
Här sjöng för den lyssnande stranden,
Ett sekel till hälften har flytt,
Men du är ej ännu förbytt.
Ditt snille har ännu sin flamma,
Ditt hjerta är ännu detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
