Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMFARNA.
55
DEN HEMFARNA.*
Glad i minnet, glad i hågen,
Far hon öfver frusna vågen,
Ilar skog och strand förbi.
Spännet frustar, isen speglar
Månen, som på fästet seglar
Ur ett moln med stjernor i.
Och i tankar blida * stora,
Börjar hon sig sjelf förlora,
Då med ens — ett plötsligt brak!
Kolsvart mörker henne höljer,
Famndjupt vatten redan sköljer
Hennes fönster, väggar, tak.
Hon, som nyss, så varm i hågen,
Trodde på den falska vågen,
Drömde sällhet utan namn, —
Andas nu en suck, den sista,
Känner sina ögon brista,
Sjunker i en iskall famn.
Arme make! du, hvars öra
Lyssnar, längtar snart få höra
Att hon lyckligt framme är.
Ja, hon är det; hon är hunnen
* Till Professor Carl Gustaf Malmström, vid hans makas död 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
