Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Gustaf i Sten Stures hof.
Det är uti Sten Sture den äldres hof som vi
Den unge Gustaf Vasa ånyo varsebli.
Fem år se’n sist han vuxit. Vig är han nu och stark,
Och ofta har han ströfvat på jagt i skog och mark.
Hans arm har redan senor, hans ben ha redan merg,
Mod strålar ur hans öga, från kinden helsans färg;
Ty vekligt ej man fostras uti det hofvet opp,
Men till ett manligt sinne och till en härdad kropp.
En dag det plötsligt hördes stort buller der och bång,
Der stektes och der frästes, der fejades med språng,
Till gästabud man redde med allsköns id. och flit,
Och så med sina herrar kom danske kungen dit.
Och när han vinet druckit och plägat sig med mat,
Och svennerna ur salen bortburit bord och fat,
Då föll kung Johans öga på pilten, som der stod
Med pannan fri och öppen och blicken full af mod.
Hans öga blef som fängsladt vid denna framtidssyn,
Han såg en åska hota ur klara morgonskyn.
Med handen på hans lockar betänklig sade han:
MOm endast du får lefva, nog blifver du en man.M
Derefter, vänd till Sturen, han listigt bad om lof
Att pilten hem få taga till Danmarks kungahof;
Der skulle han bli öfvad i kamp och riddarlek,
Men Sture anar oråd och vädrar åter isvek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
