Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER ESAIAS TEGNÉR.
Inträdestal i Svenska Akademien den 18 December 1847.
När Italiens störste skald, på sin poetiska
drömfärd genom andeverldens tre riken, träder opp ur
underjordens mörka schakter och ser öfvér sin hjessa
den södra polens gnistrande stjernkors, — då
beklagar han vår ödsliga nord, som evigt är beröfvad
glansen af fyra så strålande stjernor*. Men nu är
glansen oss beröfvad af “fyra strålande stjernor,“
dem södern haft skäl att afundas oss, och dem
norden länge såg med stolthet och glädje. Alla brunno
de med ett klart och sjelfständigt ljus; en kastade
sitt skimmer längst ned i den sydliga verlden. Nu
hafva de täflat att slockna, såsom de nyss täflade
i glans. Ögat söker — och finner dem ej mer. Vi
samlas, gång efter gång, att i festlig geménsamhet
höja saknadens blick efter hvardera af de försvunna,
— och då skymningen växer kring vårt hopp, söka
vi en tröst i minnet af deras strålar.
Det nittonde seklets första hälft skall i
Sver-ges tideböcker tvifvelsutan alltid intaga ett märk-
O Settentrional vedovo sito,
Poi che privato se’ di mirar quelle!
Dante. Purgatorio, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
